flat-fenomenet.
vi pratade långa naglar jag, syrran och mamma.
syrran och mamma har perfekt manikyrerade naglar med fransk touch.
sen vill dom se mina...
mamma tar en närmre titt och säger överdrivet, usch du klipper så man ser köttet!
varför?! jag svara att jag nog råkat filat för långt.. det är finast med den längden tycker jag.
speciellt med nåt fint lack.
sen utbrister mamma att det har nåt med att jag är flata och vill utmärka mig med korta naglar.
haha! om jag hade velat utmärka mig hade jag klippt av mig håret eller nåt.

ska fundera på den.


mera flatigheter kommer.
vi gick skilda vägar varken jobbigt eller glatt.
sen fundera jag ut om jag inte ska gå över till killar igen.. men gud.
hur låter det.. nej, kan inte se mig med en kille, skulle inte kalla mig bi ens.
men hur kul är det då.. alla flator känner alla, alla har legat med alla, alla är best friends med varandra.
trodde det skulle bli bättre.. men nja.
blyga är vi med. eller inte alla. sen finns det smygflator, lätt att få en sån på fall och att det ska bli seriöst sen..
fast man ska aldrig säga aldrig.
pride säger jag! sommaren 08. lång tid kvar..
det va roligare förr.. Linda?!
det va du & jag.. och inga mer.
så perfekt, så underbart, så lätt det hade varit.